Livet som sportfotograf är inte helt ofarligt.
Jag började med hjälm på ishockeyn, redan innan det blev ett tvång från Hockeyligan.
Vilket räddat mig från minst en rejäl hjärnskakning.
Någonstans under slutet av grundserien 2008 så gästade Frölunda HV71 i Kinnarps Arena.
Jag stod, med hjälm på huvudet. I fotobåset.
Bredvid mig på bänken, satt dåvarande andremålvakten i Frölunda, Ari Ahonen.
Med mössa på huvudet.
Under matchen så tacklade en HV-spelare en Frölundaspelare mitt framför mig.
Frölundaspelaren gjorde sitt bästa för att undvika oss tre fotografer i båset.
Men tappade till slut kraften, och hans klubba träffade min hjälm med sådan kraft att det small kraftigt.
Jag kände hur kraften fördelade sig över hela hjälmen.
Inser att utan hjälm hade jag åkt på en rejäl hjärnskakning.
Den i mössa klädde Ahonen konstaterade lungt "det är bra med hjälm".
Idag så fotograferade jag ishockey (J18 HV71 - Borås) och Handboll (Hallby - Lindesberg).
På handbollsmatchen så missar en av Lindesbergs spelare målet ganska så rejält.
Samtidigt som jag har kameran framför ansiktet.
Bollen träffar motljusskyddet med rejäl kraft, så att det flyger iväg.
Det består av halvhård plast.
Vilket innebär att det tog en del av smällen.
Dock så trycktes kameran in i näsan, och mot läppen med rejäl kraft.
Ingen skada skedd.
Men för den som läser det här, och som själv fotograferar sport.
Så är mitt tips att vara uppmärksam, och att tänka till på säkerheten.
För det farligt att tappa fokus.
(Jag har vid andra tillfällen fått puckar, fotbollar och innebandybollar på mig.
Samt även träffats av en innebandysarg. Det senare i en en trång idrottshall där jag inte hade möjlighet att flytta mig ordentligt).
